Så här får vi ett bättre Sverige

Alla producenter av konst behöver ägna större intresse åt konsten i sig. Vägen dit kännetecknas av en livligare och mer aktiv diskussion om konst; vad är konst och vad är inte konst, vad är god konst och vad är inte god konst? Frågor naturligtvis utan svar – men ack så viktiga för att konsten inte ska tappa betydelse och mening. Här skulle aktörer (kulturjournalister, konstnärer, konstinstitutioner etc) med stora muskler, ta initiativ och öppna för en bredare och mer påtaglig diskussion.

Vår tids politik och näring ägnar sig mer åt formerna för samhällets uppbyggnad än åt frågor som rör människans natur och existens. Detta är förödande för ett samhälle som säger sig vilja värna sin kultur (läs i betydelsen civilisation) Kulturpolitiker, tillsammans med kulturaktörer, behöver därför ta större plats och göra sig mer formulerade kring dessa frågor; både internt, inom sina egna organisationer, och i den allmänna debatten.

Kulturtjänstemännen behöver uppmuntra konstnärerna att ägna större intresse åt konsten i sig. I dag behöver konstnärerna ägna alltför mycket utrymme åt teknikaliteter som t.ex. hur många åtgärder som gjorts ifråga om miljö, tillgänglighet, jämlikhet, mångfald, marknadsföring, samarbeten etc. Konkret skulle därför projektbeskrivningarnas utformning ses över.

Kommuner, regioner och staten behöver ta större ansvar för att skapa kulturlokaler som inte står och faller p.g.a. marknadskrafterna. Här skulle behövas kreativa lösningar där staden, regionen och landet – genom kommunala, regionala och statliga bostadsbolag – subventionerar lokaler för kulturutövarna.